Crapy day!
Föresten så har jag nog haft den VÄRSTA dagen någonsin här idag. Haft så HEMSKA ungar, hemlängtan och värsta förkylningen, suck!
Började dagen vid tio i tre som vanligt, tacka gudarna för det. Hade jag inte haft sovmorgon hade jag nog matchas om direkt. De första veckorna jag kom hit var det sommarlov och skulle ha upp dem ur sängen, få dem påklädda och borsta tänderna, vilket helsicke säger jag bara! Lider med er au-pairer som tvingas stå ut med det varje morgon ;) Men i alla fall var allt frid och fröjd i bilen.
Sen ringer en mamma och säger att hennes Nanny bara slutat utan förvarning så hon undrade om hennes barn kunde komma på en playdate tills hon slutat jobbet. De brukar alltid leka så bra ihop så jag sa självklart ja. Sedan ringde en kompis till S och frågade om de kunde leka, sa självklart ja igen. Sen kommer två kompisar till G över så vi var totalt sex barn kring huset OCH I HUSET! Tror ni det var full lucka eller? Sedan var det en unge som kissade på sig, lilla stackare! Men i alla fall, när alla playdatear var över skulle vi äta. G och S bara gör som de själva vill och jag var SÅÅ trött. Fick ge G en timeout men han fortsätter. Låtsas att han trillar av stolen, spiller ut ett helt glas vatten på bordet och vägrar äta sin sallad. TROR NI MAN BLIR GALEN ELLER!? Tog 1,5 h att äta kvällsmat. Sen när mamman i familjen kom hem, berättade jag självklar hur de betett sig. Då säger hon ”alla kan ha en dålig dag”. HALLÅ!? EN DÅLIG DAG!? De betedde sig som bebisar!!! Jaja, i alla fall så stannade jag kvar på nedanvåningen en stund och barnen fortsatte bete sig som småglin och K blev riktigt irriterad (rätt åt henne). Får hon se vilken dag jag har haft. Hon började skrika och gorma på ungarna och så har det varit nu sen klockan sex. De är grymt jobbiga alltså! Visst är de bara fem och sex år, förstår att det är ett beteende man har vid den åldern, men man måste liksom lära dem rätt och fel också. Barnen skriker på K och säger saker som ”du är den sämsta mamman i hela världen” och ”jag hatar dig”. Tänk och höra sånt av sina barn, herregud.
Så just nu är jag grymt trött, utmattad och seg. Tror jag börjar bli riktigt sjuk nu, åhh håll tummarna för mig! Snart Halloween och allt ju. Usch som jag klagar, men tycker faktiskt synd om mig själv nu.
Får tänka lite på pappa så blir jag piggare igen, inget kan ju nästan vara värre än det pappa har. Så ja, nu ska jag tänka positivt. Berättade för Ida idag att jag skulle åka hem om han skulle opereras. Hon tyckte jag skulle stanna hemma en vecka ungefär och sen åka tillbaks, men det har jag VERKLIGEN inte planerat.
Skola imorgon =) Hehe skippade faktiskt den i tisdags, enbart för jag inte orkade, så dålig är jag! Men Ida och jag ska dit imorgon.
Jaja puss hej leverpastej!
